Vem bär ansvaret?

 

Trygghet är en upplevd känsla som ser olika ut, beroende på till vem frågan ställs och vad för bakgrund denne har. För vissa är trygghet att ha mat för dagen och boende för sig själv och sin familj, för andra är trygghet att vara säker på väg från krogen klockan tre på natten eller att kunna träna på ett sunt och säkert sätt. Trygghet kan vara att det är bra belysningar i ens eget närområde eller att det är en säker lekplats för ens egna barn. Benämningen trygghet används (ibland lite godtyckligt) till och från i olika sammanhang – en trygg anställning, ett tryggt boende, ett tryggt samhälle, en trygg uppväxtmiljö – alla säger sig verka för tryggheten (för vem står upp och säger "Jag är emot tryggheten"?) och arbetar för detta på olika sätt.  

 

Arbete och resultat

 

Det finns olika sätt att arbeta för trygghet och förhoppningsvis finns det någon form av strategi i trygghetsarbetet (en trygghetspolicy eller avsiktsförklaring) som ligger till grunden för hela arbetet, som ger riktlinjer och vägledning om vilket resultat och mål som man vill skapa och uppnå. Finns det inget tydligt mål och vision, blir hela processen med trygghetsarbete någonting flummigt och ingen vet vad som ska göras, för att tryggheten ska uppnås i praktiken.

 

Det som är viktigt när man arbetar med trygghetsfrågor är att budskapet och resultatet blir det som förväntas. Om man jobbar för en säker lekplats är det en stor fördel att prata med barnen och föräldrarna och ser vilka aspekter som de anser vara viktiga för att uppnå en trygg och säker lekplats. Arbetar man inom fastighetsbranschen är det en stor fördel att involvera hyresgästerna och bolagets egna medarbetare för att se hur det trygga boendet ska se ut och hur de upplever trygghet, så att man inte arbetar i ett dimmoln och godtyckligt utifrån bolagets lednings tycke och smak. Arbetar man för en trygg uppväxt, är det en stor fördel att involvera socialtjänst, dagis, barn och föräldrar samt ideella organisationer – som Rädda barnen och BRIS – för att definiera trygghet och en sund och bra uppväxtmiljö, så att man kan verka för att FN:s barnkonvention och svensk lagstiftning implenteras i det dagliga arbetet.

 

Avsändare och mottagare är viktigt i en kommunikaton och dialog för att verka för ett bra trygghetsarbete. Man kan som avsändare göra ett gediget och bra arbete, som inte mottagaren/kunderna (barnen, hyresgästerna, butikskunder, anställda) märker av och även om man har bra, tydliga mål, behöver man se vad det är som mottagaren känner och har behov av för att känna tryggheten i praktiken.  

 

 

Gemensamt ansvar
– samhälle, företag och individer

 

Att skapa en trygghet för alla är ett gemensamt ansvar för alla och det ska inte kunna skylla ifrån sig med att "det var inte vi som gjorde fel", "Vi gjorde vad vi kunde" eller "Ansvaret ligger hos någon annan". För att tryggheten ska finnas där hos mottagaren, krävs det att vi tillsammans verkar för att tryggheten ska finnas där hos mottagaren – oavsett om vi sitter som VD för ett fastighetsbolag, är politiker på kommunal eller riksdagsnivå eller är ansvarsfulla medborgare med idéer, tankar och funderingar. Att ta ansvar är något som borde ligga som en värdegrund för oss alla – för att skapa ett humant samhälle, där mottagaren ska känna den upplevda tryggheten, som borde vara en mänsklig rättighet.